De tre juvelerna: Buddha, Dhamma, Saṅgha

Att "ta sin tillflykt" till de tre juvelerna Buddha, Dhamma och Saṅgha är vad alla buddhister har gemensamt. Vem är då Buddha, den första juvelen? Buddha är faktiskt inget namn, utan en titel på en person som nått det fullkomliga uppvaknandet. Buddhan som buddhismen kretsar kring är Siddhattha Gotama (Siddhartha Gautama på sanskrit), även kallad Buddha Sakyamuni. Att ta sin tillflykt till Buddhans juvel är att vila i människans fullkomlighet, och vår egen möjlighet att själva efterlikna honom.

Det som gör Buddhan så fantastiskt unik är att han också bestämde sig för att lära ut den väg han funnit och vandrat fram till uppvaknandets nirvana. Vägen kallas för Dhamma (Dharma på sanskrit), och detta är den andra juvelen. Den har ofta ett hjul med åtta ekrar som sin symbol, och Dhammahjulet brukar ofta få representera buddhismen som helhet. Ibland översätts Dhamma mer generellt också till "sanningen" eller "naturlagen", dvs. den grund som Buddhans lära vill hjälpa oss att harmonisera med.

Den tredje juvelen är Saṅgha, och är den buddhistiska gemenskapen som nu existerat i över 2500 år och hållit vägen öppen och levande fram till våra dagar. I denna gemenskap finns många exempel på individer som själva vaknat upp genom att följa Buddhans instruktioner och livsåskådning. Barn, gamla gummor... listan kan göras lång! Det är dessa människor som formar kraften i den tredje juvelen. De munkar och nunnor som vi ser idag är levande representanter för den ursprungliga sanghan (ariyasaṅgha), där alla som upplevt Nirvana i någon grad inkluderas.

De tre grenarna:  Theravāda, Mahāyāna, Vajrayāna 

Buddhismen delas ofta in i tre grenar. Dessa kallas för Theravāda (”de äldres lära”), Mahāyāna (”den stora vagnen”) och Vajrayāna (”diamantvagnen”). Theravāda är den mest ursprungliga form av buddhism som fortfarande existerar idag, och den finns mestadels i Sri Lanka, Thailand, Myanmar (Burma), Laos och Kambodja. Mahāyāna uppstod några hundra år senare och blommade ut fullt i Kina, varifrån den sedan spreds vidare till Korea, Japan och Vietnam. Majoriteten av världens buddhister är idag del av denna ”stora vagn”. Vajrayāna, som är den yngsta av de tre grenarna, brukar ibland ses som en form utav tantrisk mahāyānabuddhism. Den har djupa rötter i Tibet och Mongoliet, men finns också på flera andra platser runt Himalayas berg.

Tidigare kulturer och religioner har ofta fått sätta sin unika prägel på buddhismen där den slagit rot. Det djupa intresset för Buddhans lära hos oss i väst ända sedan 1800-talet, gör att vi nu också kan tala om en västerländsk buddhism. Förutom tydliga influenser från de tre huvudgrenarna är den ofta präglad av ett vetenskapligt eller sekulärt tänk, tillsammans med ett särskilt intresse för meditation och dess positiva effekt på vår hälsa. 

De tre korgarna: Vinaya, Sutta, Abhidhamma

Buddhismens olika grenar enas i sin vördnad för en samling texter som heter Tipitaka (Tripitaka på sanskrit), vilket betyder ”de tre korgarna”. Textsamlingen kom till under tre stora rådslag som hölls efter Buddhans bortgång, det första så tidigt som tre månader efter hans död. Under detta viktiga första möte enades de som stått honom nära (och själva förmått vakna upp) om vad han verkligen hade lärt ut. Orden som denna församling kom överens om blev sen kärnan till en första buddhistiska kanon; ett monumentalt verk som i århundraden reciterades och memorerades innan orden slutligen skrevs ner på palmblad och lades i fysiska korgar.

Den första korgen kallas Vinaya Pitaka. Dessa texter fokuserar på munkarnas och nunnornas speciella livshållning, och innehåller bl.a. de regler och situationer som kom att bli avgörande för framväxten av deras gemenskap. Den andra korgen kallas Sutta Pitaka, och här får Buddhans egna ord som lärare träda fram genom föredrag med olika längd och teman. Dessa situationer är alla återberättade av munken Ānanda, som var Buddhans assistent och kände honom bättre än någon annan. Den tredje korgen heter Abhidhamma Pitaka, och kan översättas till den ”högre” läran. Dessa texter särskiljer sig markant från de andra två korgarna, och kom förmodligen till senare. Här blir läran organiserad till ett enhetligt teoretiskt system. Systemet, som raffinerats åtskilligt genom århundradena, kan beskrivas som en filosofi, psykologi och etik vilka svetsats samman genom att ha nirvana som sitt slutmål och yttersta mening.

De tre övningarna: Sīla, Samādhi, Paññā

Dhamma-hjulet är en bildbeskrivning av den åttafaldiga vägen, som inkluderar hela Buddhans lära. Denna väg brukar ofta kokas ner till tre delar eller övningar: Sīla (att vara en sund och god människa), Samādhi (metoder att bemästra vårt sinne) och Paññā (den insikt och det synsätt som behövs utvecklas för att nå uppvaknandets befrielse).

Mer ingående, så handlar Sīla om den etik och moral vi bör följa för att komma någon vart på vägen. Ett sunt tänkande, talande, handlande och en livsförsörjning i linje med detta, lägger grunden för vår resa till att bli en god – och kanske senare upplyst – människa. Den andra övningen är Samādhi, och här uppmanas vi att lära oss olika meditationstekniker för att kunna fokusera, öppna och till sist frigöra sinnet. Även kroppen kontempleras i dessa former av meditation. Det mest unika med Buddhans lära är Paññā, som betyder visdom, och är den förlösande tredje delen. Genom att leva och verka utifrån vår växande visdom och praktiserande insiktsmeditation, kommer vi till alltmer omvälvande förståelse om oss själva och vår omvärld, kulminerande i Nirvanas uppvaknande.

De tre rotgifterna: Lobha, Dosa, Moha

Vad är det då buddhismen vill frigöra oss ifrån? För en som följer Dhamma är svaret enkelt: minskat lidande och otillfredsställelse (eller dukkha som var ordet Buddhan använde). Tre mörka krafter i sinnet anses vara rötterna till allt detta lidande, närmare bestämt: 1. Lobha (girighet/begär) 2. Dosa (hat/motvilja) och 3. Moha (oförstånd/villfarelse). Oförståndet fungerar ofta som den igångsättande faktorn. Tre djur brukar inom den tibetanska buddhismen få symbolisera dessa krafter inom oss: Grisen (begäret), Ormen (hatet) och Fågeln (oförståelsen). På målningar av Bhavacakra, livets hjul, cirkulerar de uppjagade i mitten efter varandra och bildar själva navet till allt lidande.

Kan vi minska dessa tre destruktiva krafters inflytande på vårt sinne öppnar vi istället upp för ett liv styrt av deras goda motsatser, närmare bestämt de tre sunda rötterna: 1. Alobha, ett stillat begär som frigör oss genom Givmildhet och Icke-beroende (Dāna och Nekkhamma) 2. Adosa, ett stillat hat som frigör oss genom Kärlek och Medkänsla (Mettā och Karuna) 3. Amoha, ett upplöst oförstånd som frigör oss genom visdom och insikt (Paññā). Via ett sunt leverne och en ökad medvetenhet om dessa rotgifters orsaker och effekter på oss så minskar vi lidandet. Sakta men säkert skingrar vi så livets moln och mörker... och låter solen där bakom skina allt mer ostört på vår väg!